Håstensskolan blev startskottet för Varbergs kommuns arbete med återbruk

Ett rivningsprojekt blev en möjlighet att testa återbruk i praktiken och samla viktiga erfarenheter för framtida byggprojekt.

Då Håstensskolan i Varberg under en tid hade haft problem med inomhusmiljön, behövde kommunen ta ställning till hur skolområdet skulle utvecklas vidare. I linje med historisk hantering av liknande situationer, togs beslutet att riva och bygga nytt. 

Från början var återbruk inte en del av planen. Men det förändrades när Varbergs kommun gick med i Bruka Halland. Det blev startskottet för ett demoprojekt där kommunen bestämde sig för att testa vad som faktiskt var möjligt. 

Uppdraget att genomföra rivning och nybyggnation låg hos det kommunala fastighetsbolaget Varbergs Fastighets AB (VFAB), som i sin tur drev projektet i samverkan med NCC. 

Hus 4, Håstensskolan. Rivningen av Håstensskolan i Varberg blev ett tillfälle att testa nya arbetssätt för återbruk inom bygg- och fastighetssektorn.

Ett projekt som förändrade riktning 

Genom deltagandet i Bruka Halland valde kommunen att använda Håstensprojektet som ett tillfälle att pröva nya arbetssätt och satsa på återbruk. 

– Vi sa helt enkelt att vi testar. Förutsättningarna var inte optimala – projektet var redan igång och tiden var knapp – men vi valde att köra ändå, berättar Jenni Wennerström, projektledare fastighetsutveckling i Varbergs kommun. 

Samverkan som möjliggjorde nytänk 

Projektet drevs som ett samverkansprojekt i partnering, vilket lyfts som en avgörande framgångsfaktor. 

– Ska man få till nytänk och bra resultat behövs samverkan. Utan det hade vi nog inte kunnat lösa det här, säger Kristian Lundberg, projektchef på NCC och får medhåll av Anton Östman, byggprojektledare på VFAB. 

Under arbetets gång sattes gemensamma mål kopplade till klimat, ekonomi och lärande. En central fråga var hur stor del av den klimatbesparingspotential som identifierats i tidigare analyser som faktiskt gick att realisera i praktiken. 

Samtidigt betonar Johanna Thomsen, utvecklingsstrateg inom miljö och klimat i Varbergs kommun, den offentliga beställarens roll: – Vi har ett stort ansvar att ställa krav så att vi kan driva utvecklingen framåt

Från vänster: Johanna Thomsen och Jenni Wennerström, Varbergs kommun, Anton Östman, Varbergs Fastighets AB och Kristian Lundberg, NCC. Tillsammans har de varit centrala i arbetet med återbruk vid Håstensskolan.

Nya arbetssätt växer fram 

Projektet har inte bara handlat om materialflöden och teknik, utan också om att förändra synsätt. 

– Vi vill ju ofta ha nytt. Det finns en kultur där återbruk kan uppfattas som något sämre eller osäkert, säger Jenni Wennerström. 

Samtidigt poängteras kultur och personligt engagemang som en framgångsfaktor i projektet. – Vi hade vår fantastiska kvalitets- och miljöingenjör Stina Brolin i projektet, hon var på allt och alla. Tack vare hennes engagemang lyckades vi gemensamt förbereda nära 95 viktprocent av det icke-farliga byggavfallet för återanvändning eller materialåtervinning, berättar Kristian Lundberg. 

Anton Östman beskriver hur erfarenheterna fått spridning: – Det här har varit en kulturresa. Arbetssättet har smittat av sig till andra projekt och diskuteras på ett helt annat sätt inom organisationen. 

Praktiska utmaningar – och nya insikter 

Flera hinder har påverkat möjligheten att arbeta med återbruk i projektet. 

En betydande utmaning var att förutsättningarna förändrades under resans gång. Den ursprungliga planen var att återbruka material i ett annat skolprojekt, men när det senarelades behövde kommunen snabbt hitta nya mottagare. Det innebar att material i stället fick användas i mindre delprojekt, lagras för framtida behov eller erbjudas externa aktörer. 

Tidsfaktorn och bristen på mellanlagring visade sig vara avgörande. Rivning, projektering och nyproduktion pågick parallellt, vilket gjorde det svårt att synkronisera när material kunde tas om hand och när det behövdes i nästa projekt. 

– När man arbetar i en totalentreprenad är byggarbetsplatsen en produktionsmiljö där mycket ska fungera logistiskt. Då blir tajmingen helt avgörande för om återbruk är möjligt eller inte, konstaterar Kristian Lundberg. 

Även tillgången till information om befintliga byggprodukter påverkade arbetet. Dokumentation saknades eller var svår att hitta, vilket innebar att projektgruppen behövde lägga mycket tid på att undersöka materialens egenskaper och användbarhet. 

Samtidigt visade projektet att återbruk kräver nya arbetssätt i hela kedjan – från inventering och demontering till beslut om ekonomi och ansvar. 

Resultat som pekar framåt 

Arbetet gav konkreta resultat. Material från den gamla Håstensskolan har kunnat tas tillvara på flera sätt. En del byggprodukter återbrukades direkt i nya projekt inom kommunen, bland annat i byggnationen av det nya Hus 4, anpassade för individuell undervisning i helt ostörd arbetsmiljö. Där får exempelvis fasadtegel, fönster, ventilationskanaler, radiatorer och sanitetsprodukter får nytt liv. Andra produkter, som storköksutrustning, entrépartier, belysning och inredning, har återbrukats internt i befintliga fastigheter eller sålts och skänkts till externa mottagare. 

Totalt realiserades återbruk motsvarande nära 122 ton koldioxidekvivalenter, av en identifierad potential på cirka 504 ton. Det innebär ett viktigt steg framåt jämfört med att inte arbeta med återbruk alls. 

Arbetet fått stor betydelse för kommunens fortsatta utveckling. Erfarenheterna har lett till att återbruk nu diskuteras mer systematiskt i andra fastighetsprojekt. – Vi tänker annorlunda från start. Det här har satt igång ett arbetssätt som kommer att fortsätta utvecklas, säger Jenni Wennerström. 

Byggnaden under konstruktion, med bl.a. återbrukat tegel från den gamla skolan.

Viktiga lärdomar för framtiden 

Avslutningsvis betonar Jenni Wennerström, Johanna Thomsen, Anton Östman och Kristian Lundberg att återbruk behöver planeras in tidigt i byggprocessen och att organisationer behöver skapa strukturer som aktivt stödjer arbetssättet. 

En central lärdom är vikten av bättre och mer systematisk dokumentation av befintliga byggnader. 

– För framtida återbruk måste dokumentation hållas uppdaterad, här finns en jättepotential, påtalar Kristian Lundberg. 

Digital inventering, hanterad av personer med rätt kompetens vid rätt tidpunkt, är också en nyckel. Genom att registrera produkter och material i gemensamma system skapas bättre förutsättningar att matcha tillgång och efterfrågan i framtida projekt. Samtidigt måste det vara tydligt hur verktygen ska användas och hur informationen ska struktureras för att bli ett praktiskt stöd i beslutsfattandet. 

Tillgång till mellanlagring pekas också ut som en avgörande framgångsfaktor. Utan möjlighet att lagra material under en period riskerar återbrukspotential att gå förlorad när tidplaner i olika projekt inte sammanfaller. 

Nya styrmedel är också betydelsefullt, exempelvis att arbeta med koldioxidbudget i byggprojekt. Ett sådant arbetssätt skulle kunna skapa starkare incitament att prioritera återbruk även i situationer där det innebär ökade kostnader på kort sikt. 

Sammantaget visar erfarenheterna från Håstensskolan att återbruk i större skala är möjligt – men att det kräver samverkan, långsiktighet och mod att pröva nya arbetssätt. Det som började som ett demoprojekt har blivit ett konkret steg i Varbergs kommuns fortsatta arbete mot ett mer cirkulärt byggande.