Kungsbacka driver återbruk framåt genom upphandling
- för 3 dagar sedan
- 4 min läsning
Uppdaterat: för 2 dagar sedan
I Kungsbacka kommun har återbruk blivit en tydlig del av arbetet med hållbara inköp och cirkulära byggprojekt. Genom att använda upphandlingen som verktyg har kommunen testat nya modeller för att skapa incitament för återbruk, inte minst i rivningsprojekt. En viktig del har varit så kallade mervärdesavdrag, där anbud som erbjuder mer återbruk kan få en fördel i utvärderingen.
Vi pratade med Anna Hallin, hållbarhetsspecialist på inköpsenheten i Kungsbacka kommun, för att få ta del av deras metod och hur det gått med upphandlingarna.
Hur kom återbruk in som en strategisk fråga i Kungsbackas upphandlingar? Vad var startpunkten och när?
– Återbruk och cirkularitet ligger väldigt nära de mål vi har i kommunen. Högt upp i våra styrdokument finns visionen om ett hållbart samhälle, med fokus på bland annat fossilfritt och cirkulärt. Vi har också en avfallsplan, gemensam med Göteborgsregionen, som har starkt fokus på avfallsförebyggande åtgärder. Och det man köper in i dag är ju det som blir avfall i morgon. Ska man arbeta avfallsförebyggande måste man börja i inköpen.
– Det har också varit en resa internt kring vad kommunen ska ha sitt inköp till och hur strategiskt inköpsprocessen ska användas. I dag är det formaliserat i våra styrdokument och i vår inköpspolicy att inköp ska vara ett verktyg för att nå kommunens mål. Och även en kommun av Kungsbackas storlek upphandlar för ungefär tre miljarder kronor om året, så det finns ganska mycket kraft i den processen.
I vilka upphandlingar har återbruk varit en tydlig del? Vilken typ av byggnader eller projekt har det handlat om?
– Det tydligaste har varit i rivningsentreprenaderna för kvarteren Gjutaren och Liljan. Där började det med att lokalförsörjningen funderade på om man kunde göra något mer än att bara riva och transportera bort materialet. Vi såg att det fanns mycket bra material kvar som inte hade levt ut sin livslängd.
– Vi har också en mindre rivning på gång i Klovsten där vi har använt modellen i mindre skala. Sedan finns det tankar framåt även i nybyggnation. Det ska byggas en förskola på Liljan, och där är ambitionen att fortsätta ha höga återbruksambitioner, även om det arbetet fortfarande pågår.
Kvarteret Liljan
Hur såg era första krav eller riktlinjer ut? Har de utvecklats över tid?
– När vi började med rivningen av kvarteret Gjutaren testade vi ett helt nytt grepp. Från början försökte vi bygga upp en ganska avancerad modell utifrån avfallstrappan, där olika steg skulle ge olika fördelar. Men den blev för komplex. Då fick vi backa och fråga oss vad vi egentligen ville uppnå. Svaret var återbruk. Det är det översta steget och det var det vi ville fokusera på.
– Eftersom ingen annan hade gjort något liknande och vi inte visste vad som var rimligt, vågade vi inte ställa obligatoriska krav på en viss mängd eller andel. I stället lät vi entreprenörerna själva bedöma vad som gick att återbruka. Det blev en ganska enkel utvärderingsmodell i grunden, men den slog väldigt väl ut.
– Vi använde mervärdesavdrag i utvärderingen. Det betyder att olika återbruksåtgärder fick ett värde, och att entreprenörer som åtog sig mer återbruk kunde få ett fiktivt avdrag i utvärderingen. På så sätt kunde ett anbud med mer återbruk stå sig starkare, även om priset i sig var något högre. Sedan dess har vi kunnat utveckla modellen. När vi gick vidare till kvarteret Liljan kunde vi justera sådant vi lärt oss av första projektet, till exempel hur stora mervärdesavdragen skulle vara för olika materialkategorier.
Hur har leverantörer och entreprenörer reagerat på kraven? Har marknaden varit redo?
– Det är svårt att säga generellt, men i de här projekten har vi fått en entreprenör som verkligen tagit frågan på allvar. De har inte bara följt listan med de materialslag som gav mervärde, utan också sett till att sådant som inte fanns med på listan ändå fått nytt liv om det har varit möjligt.
– Så man kan ju inte gärna säga att marknaden inte varit redo, eftersom vi är väldigt nöjda med resultatet. Samtidigt är det klart att det kanske inte är alla som är lika långt framme. I Liljan var det till exempel bara en entreprenör som begärde mervärdesavdrag för att återbruka hela betongelement. De andra såg nog inte att de kunde eller vågade ta sig an det.
– Det kräver ju mer att demontera något varsamt så att det kan användas igen än att bara slå sönder det och lägga det i en container. Då måste moroten vara tillräckligt stark för att det ska vara värt det.
Kungsbackas erfarenhet visar att upphandling kan vara ett kraftfullt verktyg för att driva återbruk. Genom att testa modeller som mervärdesavdrag har kommunen kunnat skapa incitament för entreprenörer att ta tillvara material som annars hade blivit avfall. Samtidigt är arbetet fortfarande under utveckling och framtiden är spännande.
Snart kommer del 2!
I en uppföljande artikel berättar Kungsbacka kommun om vilka erfarenheter arbetet med återbruk i upphandling har gett, vilka utmaningar som uppstått, vad som fungerat bäst och vilka råd de vill ge till andra upphandlare.
→ Artikel 2: kommer snart!
Kommentarer