Lärdomar från Kungsbacka: så fungerar återbruk i upphandling
- för 4 dagar sedan
- 4 min läsning
I Kungsbacka kommun har återbruk testats som en del av flera upphandlingar, bland annat i rivningsprojekten Liljan och Gjutaren där mervärdesavdrag använts för att skapa incitament för återbruk. Erfarenheterna har gett både framgångar och utmaningar. Vi pratade med Anna Hallin, hållbarhetsspecialist på inköpsenheten i Kungsbacka kommun, om vad de lärt sig längs vägen.
Vad har varit de största utmaningarna i att ställa krav på återbruk i upphandlingar?
– I början var den stora utmaningen att vi inte visste vad som var rimligt. Hur mycket vågar man kräva? Hur svårt kommer entreprenörerna att tycka att det är? Hur stor behöver moroten vara för att någon ska vilja hoppa på det?
– När det gäller återbruk i nybyggnation finns det också andra utmaningar. För möbler och inventarier har vi kommit ganska långt, där har vi avtal på begagnade möbler och cirkulerar en del internt. Men när det gäller det som byggs in i husen är det mer komplext. Då kommer frågor om garantitider, underhåll, kemikaliekrav och dokumentation. Vi har till exempel krav kopplade till SundaHus, och då är det inte alltid så enkelt att använda återbrukat material om man inte har samma deklarationer och underlag.
Vad har varit de största framgångarna?
– Den största framgången är att det faktiskt blev väldigt mycket återbruk, mer än vi kanske vågade hoppas på från början. Vi såg också att entreprenören hittade fler möjligheter än vad vi själva hade identifierat.
– I Liljan lyckades man återbruka hela betongelement, och det var fantastiskt. Där hade vi inte riktigt vågat öppna upp lika mycket i Gjutaren, eftersom vi trodde att det skulle vara för svårt. Men när vi fick möjlighet att skruva på modellen till nästa upphandling såg vi att det gick.
Från vänster: utomhus belysning, element i lättbetong och stålbalkar. Allt är återbukat.
Behöver fler enheter vara med i de här processerna?
– Det är helt avgörande att fler delar av organisationen är med tidigt. För oss handlar det mycket om lokalförsörjningsenheten och projektledarna, eftersom det är de som planerar byggnationer och rivningar långt innan det blir upphandling.
– Många frågor måste vara lösta väldigt tidigt. Det kan till och med handla om bygglov och hur styrt ett projekt är redan där. Vill man få in återbruk kanske man inte kan låsa exakt hur allt ska se ut från början, om man ännu inte vet vilket material som kommer vara möjligt att använda.
– Om man väntar tills allt är färdigtänkt och sedan försöker lägga på lite återbrukskrav i slutet, då blir det mest en yta. Ska man påverka själva konstruktionen och de stora delarna, då måste man in tidigt. Därför är samarbete mellan inköp, verksamhet och projektledning helt avgörande.
Måste återbruk påverka ekonomi i ett projekt?
– Det kan vara kostnadsdrivande, eftersom det ofta kräver mer att demontera varsamt än att bara riva. Samtidigt behöver det inte bli dyrare. I fallet med Liljan var det faktiskt det billigaste anbudet som vann, och det var också det anbud som lovade mest återbruk och fick störst mervärdesavdrag. Så där går det inte att säga att återbruket i sig fördyrade projektet.
Hur ser ni på återbruk framåt i Kungsbacka? Är det på väg att bli standard snarare än undantag?
– Ja, jag skulle säga att det här tänket absolut är på väg att bli standard i den meningen att vi kommer behöva titta på de här frågorna i varje projekt. Sedan betyder det inte att lösningen kommer se likadan ut varje gång.
Finns det några saker ni tycker behöver komma på plats framöver för att det ska fungera så bra som möjligt?
– Om marknaden mognar ännu mer kan det på sikt bli lättare att ställa hårdare krav. I dag använder vi mervärdesavdrag för att få aktörer att våga testa sådant de kanske inte gjort tidigare. Men om det blir mer etablerade försäljningsvägar, tydligare avsättning för material och fler aktörer som vet hur det ska göras, då kanske det inte alltid behövs samma typ av incitament.
– Då kan det också bli mer naturligt att ställa vissa saker som obligatoriska krav. Men där är vi inte fullt ut ännu. Just nu handlar mycket om att stimulera utvecklingen och bygga erfarenhet.
Vad är ditt viktigaste råd till andra upphandlare?
– Att våga testa. Man måste inte börja med allt på en gång och man måste inte ha allting perfekt från början. Det är bättre att få med någonting än att inte testa alls.
– Att arbeta med mervärdesavdrag kan vara en ganska mjuk väg in, jämfört med att direkt ställa hårda obligatoriska krav. Men man behöver också ha koll på det man kravställer och att det går att följa upp och verifiera på ett rättvist sätt.
– Och sedan är samarbete helt avgörande. Det går inte att sitta ensam på en inköpsfunktion och driva de här frågorna om man inte har med sig verksamheten. Man behöver hitta rätt personer att kroka arm med och utforska det tillsammans. Det är då det blir riktigt bra.
Erfarenheterna från Kungsbacka visar att återbruk inte bara är en idé på papper utan det går att omsätta i praktiken. Men för att lyckas krävs både mod att testa nya arbetssätt och ett nära samarbete mellan inköp, projektledning och verksamhet. Genom att våga prova, justera och lära sig längs vägen kan kommuner börja flytta byggmaterial från avfall till resurser.
Missade du första delen?
I den första artikeln berättar Kungsbacka kommun hur de började arbeta med återbruk i upphandlingar och hur modellen med mervärdesavdrag användes i rivningsprojekten Gjutaren och Liljan.
→ Läs artikel 1: Kungsbacka driver återbruk framåt genom upphandling
Kommentarer