Kaj 16: när återbruk blir en del av den långsiktiga affären

Hur gör man återbruk till en god affär för alla inblandade? Det är en av utgångspunkterna i byggprojektet Kaj 16 i Göteborg. Vi pratade med Ulrika Videli, affärschef på Vestia Construction Group, om visioner, arbetssätt och hur återbruk kan bli en del av den ordinarie affären.

Kaj 16 är ett omfattande stadsbyggnadsprojekt i centrala Göteborg som planeras stå färdigt runt 2027–2028. Projektet väcker intresse eftersom återbruk tidigt har behandlats som en strategisk fråga, med konsekvenser för hur projektet organiseras, hur samarbeten formas och hur affärsfrågor hanteras. I den här artikeln berättar Ulrika mer om hur man har arbetat, vad som påverkat vilka material som återbrukas och vad hon hoppas att Kaj 16 ska leda till.

Ulrika Videli presenterade Kaj 16 på Bruka Hallands träff om kommunikation inom bygg och fastighet

Samarbete som utgångspunkt

Återbruk är fortfarande ovanligt i större byggprojekt och ställer därför höga krav på hur samarbetet organiseras. Det handlar inte bara om samverkan mellan olika aktörer på marknaden, utan också om hur den egna organisationen fungerar. I ett större projekt samverkar många funktioner med olika perspektiv, vilket ställer särskilda krav när återbruk förs in som en ny del. För att det ska fungera krävs en gemensam förståelse för hur återbruk påverkar arbetssätt, roller och ansvar i projektet.

Utifrån det menar Ulrika att återbruk måste ses som en del av helheten.

” Samarbete är ett absolut måste. I ett byggprojekt är det många aktörer involverade och vi behöver jobba tillsammans för att vi verkligen ska nå framgång med återbruksarbetet. Det finns en massa perspektiv, och det kräver att vi tar hänsyn till alla delar för att göra kloka prioriteringar."

Av samma skäl arbetar Vestia konsekvent i partneringprojekt, där olika aktörer samlas tidigt och arbetar gemensamt från start. Att arbeta målstyrt med en strukturerad process för samverkan är en nyckelingrediens för att lyckas ur ett miljömässigt, socialt och affärsmässigt perspektiv. Ett väloljat samarbete skapar förutsättningar för samsyn och gemensamma beslut även när avvägningarna är svåra.

”Vi tar tillsammans fram produkten, ser behoven och knyter oss till de personer som behövs. Det måste finnas ett samspel,” säger hon.

Affärsperspektivet bakom återbruket

Ekonomin är en återkommande knäckfråga när återbruk ska skalas upp i byggprojekt. Branschen är van vid etablerade flöden, standardiserade produkter och kalkylmodeller som varit stabila över lång tid. När återbruk förs in i dessa strukturer uppstår nya moment som behöver hanteras, ofta med större osäkerhet kring utförande, tid och kostnad. Om det ska bli långsiktigt hållbart måste det fungera inom ramen för affären.

”Det ska inte behövas puttas in pengar för att projektet ska fungera. Samtidigt är det tufft att starta upp ett affärsben i sin verksamhet, men det måste till.”

I arbetet med Kaj 16 ser Ulrika hur nya roller och erbjudanden växer fram kring återbruket. Där traditionella strukturer ofta är trögrörliga finns det utrymme för andra typer av verksamheter att ta plats och utveckla lösningar anpassade för just återbruk.

”Det uppstår nya aktörer och det finns behov av fler som kan ta position inom återbruk. De stora aktörerna har sina givna processer, så det är ofta sidoaktörerna som hittar nya affärer snabbare. Drömmen är att leverantörerna erbjuder återbrukade produkter som ett komplement eller ersättning till nya produkter som en naturligt del av säljprocessen.”

Utifrån detta beskriver hon projektet som en gemensam ansträngning där alla inblandade ser till helheten snarare än bara sin egen del.

”Man kan inte bara tänka att det är en själv som ska gynnas. Det måste finnas en rimlig affär för alla, annars får man ingen framdrift. Alla måste jobba för att projektet ska lyckas, som om det vore ett eget bolag.”

Materialvalen: betong, trä och återbruk i kombination

Stomvalet i Kaj 16 är redan fastställt och kombinerar trä och betong. I stället för att se betong som ett hinder för hållbarhetsambitioner har projektet arbetat aktivt med hur materialet används. Betong från den tidigare byggnaden har krossats och återanvänds som ballast i ny betong, samtidigt som klimatförbättrade betongrecept används i den nya konstruktionen. Även stål från den gamla byggnaden tas tillvara där det är möjligt.

I själva byggnaden har man dessutom valt att använda mer trä än i ett konventionellt kontorsprojekt, vilket bidrar till att sänka klimatpåverkan ytterligare.

Parallellt med arbetet med stomme och bärande delar pågår ett omfattande arbete med att identifiera interiöra byggdelar som lämpar sig för återbruk. Det är här Ulrikas arbete främst är fokuserat. Bland interiöra byggdelar som undersöks för återbruk finns exempelvis kabelstegar, dörrar och glas, och man tittar även på möjligheten att återbruka mattor. Arbetet befinner sig fortfarande i en utforskande fas, där man aktivt letar efter rivningsprojekt och andra källor till material som kan matcha projektets behov. Just nu pågår till exempel en jakt på fler ventilationskanaler.Samtidigt finns tydliga ramar för vad som är rimligt att återbruka, både av tekniska och gestaltningsmässiga skäl.

”Vi ska hålla en god design och samtidigt vara kostnadseffektiva. Det är en hårfin balans där vi arbetar med standardmått i den mån vi har möjlighet utifrån den arkitektoniska idén. Våra återbrukade produkter ska ha kvalitet och upplevelsen för framtida hyresgäster ska vara densamma som för en ny produkt. Ett fint exempel är att vår arkitekt har tagit fram ett koncept för mattor som möjliggör återbruk i större skala och det ger samtidigt ett modernt uttryck."

Återbruket blir därmed en del av den sammanhållna gestaltningen, snarare än ett synligt tillägg vid sidan av.

En utarbetad process utan stuprör

I Kaj 16 har återbruket organiserats som en del av det löpande arbetet, snarare än som ett separat spår vid sidan av byggprocessen. Det innebär att frågor om återbruk kommer in tidigt, men också att de behöver hanteras kontinuerligt genom projektets olika skeden.

Redan i projekteringen förs resonemang om vilka delar som kan vara aktuella för återbruk, men dessa ställningstaganden är inte statiska. De omprövas i takt med att förutsättningarna förändras, material blir tillgängligt eller faller bort, och nya lösningar prövas. Återbruket formas därmed parallellt med inköp, logistik och produktion, snarare än som en linjär process med givna beslut i förväg.

Arbetssättet stöds av digitala verktyg som gör att information om möjliga återbrukslösningar kan delas mellan olika funktioner och följa projektet över tid. Det möjliggör ett mer iterativt arbetssätt, där beslut kan justeras när förutsättningarna förändras, men ställer också krav på att fler är involverade och informerade genom hela processen.

I bedömningen av vad som är rimligt att återbruka vägs även förvaltningsperspektivet in tidigt, för att säkerställa att lösningarna fungerar långsiktigt och inte bara vid färdigställande.

”Det finns inga stuprör här. Alla berörs och måste blandas in.”

Återbruk i framtiden, en del av helheten

Kaj 16 är en del av Living Lab Klimatneutralt byggande, en EU-finansierad satsning där Göteborg fungerar som testmiljö för nya lösningar inom bygg och stadsutveckling. Inom Living Lab samlas flera pilotprojekt med fokus på bland annat framtida byggutveckling, förskolor, digitala arbetssätt och storskaligt återbruk. Syftet är inte enbart att genomföra enskilda projekt, utan att bygga kunskap som kan delas och användas av fler aktörer i branschen.

EU-finansieringen innebär också ett ansvar att dokumentera, analysera och sprida erfarenheter, så att arbetssätt som prövas i ett projekt kan tas vidare och skalas upp i andra sammanhang. I det perspektivet blir Kaj 16 mer än ett enskilt byggprojekt.

Även om Kaj 16 fortfarande är under byggnation sträcker sig ambitionen längre än den färdiga byggnaden. Ulrika hoppas att erfarenheterna ska bidra till att återbruk på sikt upphör att vara ett specialfall.

”Mitt stora hopp är att få in återbruk i de normala processerna. I dag lever återbruk ofta i sin egen hantering. Vi har jobbat med det länge, men famlat i görandet. Nu handlar det om att göra det tydligare, mer visuellt och mer integrerat,” säger Ulrika.

Kaj 16 visar att återbruk inte är något som kan lösas med enskilda åtgärder eller isolerade initiativ. Det är ett arbete som kräver uthållighet, samarbete och en vilja att pröva nya sätt att organisera både affär och process.